Det var en gång en pojke som skulle ut och fria. Han kom till många platser, bland annat till en gård där människorna var mycket fattiga. Men när det kom en friare ville de förstås verka rika och välbärgade. Mannen i huset hade fått en ny ärm i sin tröja. Den ville han skulle synas, så han bad friaren sitta ned medan han började torka och gnida med tröjärmen på bord och bänkar. Den andra armen höll han bakom ryggen.
- Det är så dammigt överallt här, sa han
Hustrun hade fått en ny sko. Den ville hon skulle synas, så hon gick och sprätte med skon och sparkade på stolar och bänkar.
- Det är så mycket i vägen här, sa hon.
Så ropade de på dottern att hon skulle komma och städa upp lite. Dottern hade fått en ny mössa. Så hon stack in huvudet genom dörren och nickade hit och dit.
- Jag kan väl inte vara överallt heller, sa hon.
Ja, nog var det välbärgat folk friaren hade kommit till.
